även om den klingar efter ända fram till Kyndelsmässodagen den 2 februari, dagen då vi minns hur Maria och Josef bar fram barnet Jesus i templet och hur han hälsades av Symeon och Hanna.

Då sjunger vi ”Herren kommer”, samma rop har varit vår längtans uttryck under hela Adventstiden, med O-antifonernas bön: ”Kom Herre, och dröj inte…”

Ja, hela vårt liv är ju denna bön närvarande: Varje dag sjunger vi flera gånger:

O Gud, kom till min räddning

Herre, skynda till min hjälp…

Vi ber det för oss själva, att hans ska komma med sin hjälp och sin kraft.

Vi ber för våra vänner, alla vi är förbundna med i bön-

För alla betryckta och oroliga. För alla på flykt, som inte hittar något hem och någon trygghet…

Under jultiden bad vi:

För alla för vilka Kristus är en okänd Gud –

och för alla som tillber honom som den ende Guden

Att vi alla, lika outtröttligt som de vise männen söker Kristus som är Ljus av Ljus.