I de benediktinska klostren för systrar firas den heliga
Scholasticas högtid den 10 februari med särskilt stor glädje. I den helige
Benedikts levnadsberättelse läser vi om de två heliga syskonens sista möte
under jordelivet.
När den vackra molnfria kvällen nalkades bad Scholastica att
de skulle fortsätta tala om det himmelska livets glädje ända till morgonen. Då
blev Benedikt mycket upprörd: ”Vad är det du säger syster? Jag kan på inga
villkor stanna utanför klostret!” När Scholastica hörde sin brors ord blev hon ledsen,
knäppte sina händer på bordet och bad. Då utbröt ett våldsamt åskväder och
regnet vräkte ner. Varken Benedikt eller de bröder som åtföljde honom kunde
sätta sin fot utanför huset där de satt.

Benedikt började sorgset klaga: ”Må den Allsmäktige Guden
vara dig nådig syster! Vad är det du har gjort?”

”Jag bad dig”, sa Scholastica, ”men du ville inte höra på
mig. Då bad jag min Herre och han hörde mig!” Och fortsatte, säkert lite
retfullt: ”Gå nu, om du kan, vänd tillbaka till ditt kloster!”

De blev kvar och kunde hela natten igenom dela sina
erfarenheter av det andliga livet och styrka varandra.

Gregorius den Store, som nedtecknat berättelsen om den
helige Benedikts liv, avslutar ”Enligt ett ord hos Johannes är Gud kärleken; så
är det också rätt och riktigt att hon förmådde mer som älskade mer.”