Vi har vandrat genom fastetiden med blicken
fäst på Kristus och hör nu maningen att följa honom ännu närmare, och betrakta
den väg han går för att ge oss av det eviga livet, den ständiga glädjen.

Påsken är
navet för vår tro, för hela vår existens som människor och kristna.

Med Palmsöndagen börjar den stilla, heliga veckan. Allt
djupare kommer vi att erfara hur kors och uppståndelse är förbundna med
varandra.

Denna dag hyllar vi Kristus som konung. Vi hör om hur
Jesus kommer ridande på en åsna, som en landsortsbo, beledsagad av en grupp
enkla arbetare. Åsnan är ju ett djur som signalerar fred och ödmjukhet. En
harmlös gest för oss nutida läsare och lyssnare – men ett hemlighetsfullt
tecken för Jesu samtida som ser uppfyllelsen av det som sägs hos profeten
Sakarja: ”Se din konung kommer till dig, Rättfärdig är han, seger är honom
given. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna.” Och folket vet: Nu kommer han
som skall lösa alla ur fångenskapen!

” Fred i himlen och på jorden” – detta är vad Gud vill. Evangeliet
berättar om hur Jesus grät när han fick se Jerusalem från Oljeberget. Han grät
för att folket inte förstod vad som verkligen gav dem fred.

Hela påskmysteriet handlar om Guds trofasthet – Hans oändliga barmhärtighet.