Sedan den första julen är människans hjärta Guds boning.
Där
blir Gud närvarande.
Ordet som en gång blev kött, blev människa i tiden.
Han
som lever i Ordet och i sakramenten,
han vill komma och ta sin boning i våra
hjärtan.

I jultiden måste vi omvända vår blick.

I varje människas ansikte speglas Kristi ansikte.

Varje ansikte är en epifani, en uppenbarelse av den
oändlige Guden.

Sedan årtusenden söker människan en väg för att komma
närmare Gud.

Av egen kraft kan hon inte nå fram till honom. Men Gud
själv beger sig på väg till människan.

Guds Son, Jesus Kristus, är Vägen. Han är den bro som
överbryggar avgrunden mellan Gud och människa.

Inkarnationen är förkunnandet av denna hemlighet.
Människan
finns i Guds hjärta.

”Så har Gud älskat världen…”

Ja, så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son,

för att den som tar emot,

de som tror på honom inte ska gå under

utan ha evigt liv.

Religion är människans sökande efter Gud.

Jesus Kristus är Guds sökande efter människan.