Att vittna med och utan ord

Under två veckor har vi besök av en medbroder från
Tyskland, P Maurus från kloster Beuron. Bland benediktiner är varje kloster
självständigt och har sin egen särart. Men eftersom den helige Benedikts Regel
utgör grund och rättesnöre för oss varhelst vi lever, är känslan av samhörighet
och igenkännande stor när vi möts.

I rekreationen på söndag kväll, när vi firat Kristi kropps
och blods högtid, samtalade vi om hur man på ett trovärdigt sätt lever det
monastiska livet i dialog med dem som inte är bekanta med vårt livsval. Vi
delade tankar om att Ordet som en gång blev människa i tiden, i Jesus Kristus,
vill fortsätta att bli kött i oss. Ett tecken på det fick p Maurus uppleva i
Blåkyrkan i Vadstena:

Vid den heliga Birgittas skrin föll han på knä och bad. När
han reste sig med ett korstecken upptäckte han två pojkar i åttaårsåldern som
betraktade honom uppmärksamt. De gick fram till bönpallen, föll på knä och
böjde sina huvuden och gjorde ett korstecken precis så vördnadsfullt som de
sett munken göra nyss.

Vi behöver alla se tron levd och praktiserad för att börja
ana något om Guds storhet och närvaro.