Efter moder
Birgittas hemgång sände oss vänner nedanstående text, hämtad ur boken Letters and papers from prison av
Dietrich Bonhoeffer.

När vi nu
närmar oss Stilla Veckan vill vi gärna dela den med fler, eftersom den talar om
den tomhet som inbjuder oss till djupare gemenskap med Kristus.

”Det finns
ingenting som kan ersätta frånvaron av någon vi älskar, och man borde inte ens
försöka. Man får helt enkelt hålla ut och acceptera det som är. Vid första
anblick verkar detta mycket svårt, men det är på samma gång en stor tröst. För
i samma utsträckning som tomheten verkligen förblir innehållslös så förblir man
därigenom förbunden men den andre. Det är fel att säga att Gud fyller tomheten.
Gud fyller den alls inte, utan låter den tvärt om förbli just innehållslös, och
hjälper oss därigenom att bevara – även i smärtan – den genuina gemenskapen. Det
är till och med så att ju vackrare och mer fullödiga minnena är, desto svårare
blir skilsmässan. Men tacksamhet förvandlar minnenas plåga till en stilla
glädje. Man bär det som var underbart i det förgångna inte som ett törne utan
som en dyrbar gåva djupt inom sig, en dold skatt om vilken man alltid kan vara
förvissad.”

Dietrich
Bonhoeffer