ADVENT

Var
vaksamma, var beredda hörde vi under den första Adventssöndagen.
”Herren
skall komma, han skall inte dröja” har vi sjungit i tidebönerna.
Han skall
komma med ljus, med tröst till dem som sörjer, med kraft till de trötta.

Evangelietexten
talar om två män som arbetar ute på åkern, den ene tas med, den andre lämnas
kvar. Två kvinnor mal på samma kvarn. Den ena tas med, den andra lämnas kvar.

En svår
text: vad menas med detta?

Pastor
Karl-Heinz Peter som gästar oss gav oss följande tanke:
”Texten beskriver inte enskilda människors öden, det skulle motsäga att Gud är
en älskande och omtänksam Fader. Istället talas det om två tillstånd. Den som är försonad med sig själv och sina
medmänniskor är lätt, genomskinlig och kan resa sig och gå in i himmelriket då
porten öppnas. Den som däremot är fången i många konflikter och spänningar är
ogenomtränglig, tung, svårmodig. Han sitter fast, kan inte resa sig – och blir
kvar.”

Gud vill
befria oss från allt som håller oss bundna och orörliga. Han har upprättat ett
förbund med oss: vi får bli delaktiga av det: ”Min båge ställer jag bland molnen.
Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden”. 1 Mos 9:13