Ingenting får således gå före gudstjänsten. RB 43:3

Genom de murade korsen i läktarskranket
i vår klosterkyrka kan man ana något
litet av altarrummet. Här i Kyrkan återvänder vi ständigt till centrum.

Tillsammans, sida vid sida,
står vi i koret och lovsjunger Honom som är sann Gud och sann människa. Vi ber
och lovsjunger tillsammans med hela Kyrkan, med Maria Guds Moder och alla
helgon. Vi ber för dem som anförtrotts oss, liksom för dem som inte själva
förmår be och lovsjunga.

På bilden verkar det mörkt på
den här sidan, men genom korspassagen öppnar och vidgar det sig mot ljuset. I
mörkret blir även minsta ljus synligt. Så kan det också vara i vårt liv. I
mörkret öppnar sig plötsligt livet, ett Ord lyfter och talar till oss, en börda
lättar. Vi söker Gud, och varje gång vi funnit Honom återstår det så mycket mer
att söka efter. Vandringen fortsätter, den pågår.