Palmsöndagen 2016

PALMSÖNDAG

STILLA VECKAN – SANCTUM TRIDUUM

Nu går
fastetiden mot sitt slut. På askonsdagen tog vi emot askkorset på
pannan, hörde orden om omvändelse och förnyelse, och bad om nåden att få
fördjupa vår tro på Evangeliet. Fastetiden har ett kärvt budskap. Samtidigt som
vi ställer vårt förhållningssätt i fråga, söker sanningen och speglar oss i
Kristi kärlek, får vi erfara hur hans förlåtelse smälter ner det hårda skal som
vi så lätt bygger upp omkring oss. I mötet med Herrens oändliga barmhärtighet
kan tankar och reaktionsmönster förändras och förnyas.

Under den gångna veckan har vi på ett särskilt sätt ställt oss inför att
vaka över vår tendens att knorra och knota, och istället uthålligt hålla fast
vid Herren som kan rädda oss och hela världen.

I och med den femte fastesöndagen ändrar texterna i mässan karaktär:
från fastetidens budskap om bot och bättring till att begrunda Kristi lidande.
Vi har fått tömma ut våra överfulla sinnen, skala bort mycket av det
överflödiga för att kunna hålla blicken fäst vid Kristus och liksom öppna vår
längtan för honom på ett nytt och fördjupat sätt.

På Palmsöndagen inleds högmässan här i klostret i kapitelsalen, där våra
gröna kvistar välsignas. Med dem i händerna går vi sjungande genom korsgången,
så som folket en gång gjorde i Jerusalem. Vi hyllar Kristus, han som kommit för
att ge oss liv i överflöd. Honom som har öppnat källan med det levande friska
vattnet för oss.

Mässan börjar med jublande hosiannarop. Vi menar det vi säger och
sjunger: ändå är palmsöndagens jubel och hyllning alltid blandad av kunskapen
om det som skall komma. Folkets jubel byts i andra rop: korsfäst, korsfäst..
Den jublande glädjen här på jorden bär alltid ett litet stråk av brist. Den är
lätt skuggad av känslan av att vi ännu inte är framme “Nu ser vi på ett
dunkelt sätt, såsom i en spegel” säger Paulus i första Korinterbrevet.

Det åskådliggörs tydligt i denna gudstjänst.

Vi lyssnar till passionsberättelsen under mässan och följer den väg
Kristus gått för oss.

Vi stiger in i den stilla veckan: Under dessa dagar blir allt det som
Jesus sagt och gjort, allt som vi läser om i evangelierna, närvarande
verklighet. I smärtan, sorgen och lidandet är uppståndelsen alltid närvarande,
om än fördold för våra sinnen

Det Gud verkat i historien blir kvar som en gåva.