I
BEGYNNELSEN VAR ORDET

OCH
ORDET VAR HOS GUD

OCH
ORDET VAR GUD

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och
ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Dessa ord som inleder Johannesevangeliet finns med som en
andning under jultiden.

I Kristus kommer Gud för att söka upp mänskligheten, även
om det innebär att gå ned till jordens djup.

Salomos oden, sånger från kristenhetens första tid,
utlägger denna hemlighet så:

”Hans kärlek till mig har bragt hans storhet på knä. Han
har blivit som jag för att jag skall ta emot honom, han har blivit som jag för
att jag skall ikläda mig honom. Jag blev inte rädd när jag såg honom, ty för
mig är han barmhärtighet. Han har tagit min natur för att jag skall förstå
honom, och mitt ansikte för att jag inte skall vända mig från honom.” (Salomos
oden 7)

Han som skapat allt och bär hela världen, blev ett sårbart
barn. Han är BARMHÄRTIGHET, den Barmhärtige, som är med oss på vår vandring
genom mörker och obegriplighet, och som stilla tar oss vid handen och för oss
in i sitt Ljus:

”Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter
nåd”